Kaffekoppar och språk

Jag har visst inte berättat om mina fina kaffekoppar som hänger på köksväggen. De prickiga har jag fått av min farmor och de blommiga har jag fått av min mormor. Tänk att de passar så bra ihop.

När de två damerna träffades brukade de prata på, en på finska och en på svenska. Det verkade fungera fint, trots att de inte behärskade varandras språk. Men båda var vana vid tvåspråkigheten i Österbotten. Och om man inte promt måste få svar på en fråga så kan man ju istället sitta och småprata och filura på livet, var och en för sig och på sitt språk, men ändå tillsammans.